Elisabet Ericson

ElisabetEricsonELISABET ERICSON

Hur gick det till när du kom till Ung Film första gången?
Jag var där med min klass första året i gymnasiet (2003), det en föreläsning om film, jag kommer inte ihåg vad ämnet var eller varför vi var där. Men jag var där med min kompis My Eklund och jag minns att vi pratade efteråt om att vi borde försöka gå dit och göra film. Sen kom jag tillbaks en till gång och intervjuade Eva till något annat skolprojekt. Eva verkade häftig och lite farlig. Tredje gången jag gick dit var det för att göra film.

Vad gjorde du på Ung Film?
Jag satt och animerade en film som var mitt projektarbete på gymnasiet. Jag var jätteglad att kunna komma dit, det kändes tufft. Det fanns ingen annanstans jag kunde ha gjort filmen heller, eftersom det inte fanns datorer (som var bra nog) eller annan utrustning på skolan eller hemma, och jag kände  ingen som kunde nånting om film heller. Jag spenderade en massa eftermiddagar under hela våren inne på ett rum tillsammans med After Effects och tekoppar, renderade och lärde mig om keyframes. Året efter gymnasiet kom jag och My Eklund tillbaks till Ung Film (vi hade lärt oss ToonBoom på en rolig sommarkurs som Film i Västernorrland hade!), vi hade startat ett animationskollektiv vid namn Puta-Pan, skrivit ett manus och ville animera det. Vi fick igen ett eget rum, en dator och en ritplatta (så lyxigt!). Sen satt vi där i runt tre månader, försökte hålla oss till 9-17, och animerade ”Ett meningslöst sus”.

Vad är ditt starkaste minne av Ung Film?
Det är nog just dom långa eftermiddagarna då man kämpar med sitt projekt trots att man kanske hellre skulle gå ut i solen eller bara sitta och fika. Men envisheten och tron på att filmen kommer bli fantastisk får en att fortsätta.

Vad hände sedan?
Jag flyttade till Stockholm för att plugga illustration och grafisk design på Nyckelviksskolan. Jag och My hade animationsfestival och premiär av ”Ett meningslöst sus” på Hus25 och Mys syster Åsa hade sytt en Dödens Ekorre-dräkt som vi gick runt på stan med och delade ut flyers. Vi vann tredje pris i vår ålderskategori på Novemberfestivalen, vi blev helt chockade och euforiska! Jag pluggade ett år på en animationsskola (Diagonalakademin) i Stockholm och gjorde en film i stop-motion (Utsikt). Efter det har jag pluggat socialantropologi, jobbat lite, gjort en stop-motion-film som heter Simma långt ut, gjort praktik som animatör på ett litet produktionsbolag i Addis Abeba i Etiopien i tre månader, gjort ett par små filmer med My och frilansat som illustratör.

Vad gör du nu?
Jag går min sista termin på kandidatutbildningen i illustration och grafisk design på Konstfack. Jag gör mitt examensprojekt om olika sätt att börja processen med att skapa en berättelse; att text inte behöver komma först, utan även bild eller en form kan vara en bra utgångspunkt, med mera. Efter examen kommer jag nog fortsätta frilansa som illustratör och fortsätta hitta på egna projekt. Jag är ganska peppad på att göra berättelser på papper men det känns också som att det är dags att animera lite snart igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *